ups... det blev visst lite fest i helgen ändå! Men jag gjorde inga sit ups iallafall!

I lördags kom jag och Eszter lite spontant på att det vore trevligt att dricka lite vin, då gjorde vi det. Sen kom vi på att det vore kul att åka till Jakan och gå på... håll i er... Riddarn!! Den gamla schlagerdängan hade återuppstått i lördags. Lokaltidningen utlovade en rockkväll för 30 plussare.

För de som tröttnat på att sitta i Robinsson-soffan på lördagar.

Jag och Eszter tänkte:

Vi är 30+

Vi var lite trötta på Robinsson soffan

Vi är ju rockiga (so what, I got my rock moves!)

Måste ju bli bra!

Vad vi hade tagit lite för lätt på var texten "för er som tröttnat på att dricka alkoläsk och dansa till Britney Spears". Vi fattade ingenting när rockbanden aldrig ville sluta spela och där dansgolvet aldrig kom igång (breezers fanns dock)

Nåja, party är ju alltid kul och i goda vänners sällskap blir det ju alltid trevligt ändå! ;-)

På söndagen tog jag mig på skakiga ben ut till Djurgården tillsammans med Jeanette för lite pepp och boost i form av en mammadag på Cirkus.

Späckat med roliga och intressanta föreläsare lärde vi oss att inte ha för höga krav på oss själva, att det räcker att vara "good enough". Paolo Roberto och Lena delade med sig av sina relationstips och Emma Hamberg hade uppdaterat de 10 budorden till modernare varianter. Kul! men okristligt!

Det var en fantatiskt dag och jättekul!

Sensmoral:

Ja, jag festade igen på lördagen, men inte på söndagen så - hey! Good enough!

Kram Linda

Så att ni inte ska få fel bild av mig, och tro att jag endast är ute och partar hela dagarna kommer idag ett inlägg i hälsans tecken.

Detta är två mycket erfarna dietister (tack Eszter för att du delade med dig!) och idag kommer här svar på två frågor om motion (som ju är viktigt säger dem som vet).

Hang in there!

Linda

Charles VAR på riktig!

Fick höra av Jennie att Charles hade hängt med EMD hela söndagen, vid sitt VIP bord med champagne. Snygg-Erik hade dessutom varit odrägligt full. Hur är det möjligt att jag missade denna galna chans att få hänga med kändisar!?! Dessutom berättade samma Jennie att när hon på lördagen var ute och letade mig och i ett desperat försök att hitta mig frågade Charles om han sett mig var svaret:

- Hon sitter där vid vårt bord, gå dit, jag ska precis beställa champagne!

(Om min ågren inte riktigt gått genom skärmen kan jag i klartext deklarera att NEJ, där satt inte JAG)

Nu kan jag inte ta så mycket mer:

1. Jag missade champagne

2. Jag missade ett VIP bord

3. Jag missade kändishäng

4. Jag fattade det inte ens!!

5. Om du av en händelse är en kändis med ett VIPbord av champagne och läser min blogg. Bjud in mig vettja, jag är rätt kul (efter lite champagne)

Vad är väl en bal på slottet.....

Linda

Då har man gjort det igen. Det var länge sen, ruskigt länge sen. Kan inte ens minnas när det var senast. Finlandskryssning. Ni vet lite halvt ofräscha hytter (med bäddmadrasser man inte vill se i dagsljus). Vi hade tex en gammal snus under en av sängarna. Det är väl ungefär vad man kan förvänta sig när de har 1 timme på sig att städa ur typ 1000 hytter. Men okej, det får man ta.

Vi hade ruskigt kul! EMD var ju med! Baby goodbye, baby farewell...

Vodka russsschian (svår att säga efter ett par).

Träffade en ruskigt rolig prick. Charles. Han påstod sig höra till EMD. Jag hittade honom i baren när han stod i sina Jöbackglasögon, kavaj och ja just ett ruskigt synfel som gjorde att han behövde vääldigt starka glas för hans ögon var lika stora som tefat. Charles står med panik i rösten och försöker beställa i baren.

- Daaarling, daarling säger han och viftar med sitt Master Card (gold)

Jag säger att han inte kan säga Darling till en finska bartender, det funkar liksom inte.

Jag fixar hans beställning, två öl till EMD och han bjuder på mina två Vodka Russschian.

Nu är ju inte jag den som är den så det blev fatöl. En tjej kommer fram till Charles och frågar om Charles fixat öl till EMD. Charles pekar något lättad på ölen på bardisken.

Tjejen:- EMD vill ha flasköl!!!

Charles stora ögon börjar flacka igen.

-Vi fixar det, vi fixar det, säger han.

Han bjöd in till deras VIP bord och efterfest med EMD.

Jag såg aldrig nåt VIP bord och efterfesten var iallafall inte jag med på.

Om Charles var på riktig eller inte vet jag inte. Men vad skönt det är med riktiga orginal som bara äääääääär!

Kraminen

Lindinen

Enligt min högst statistiska (vilket ord, man får liksom läsa det sakta sakta för att se till att man fått med alla ti it si is....) undersökning så var det rätt låt som vann i melodifestivalen! Något förvånande kanske?

Hur tror ni det kommer gå för Sverige då? Vinner vi verkligen?

I övrigt så laddar jag inför helgens kryssning!

Grattis Anna som fyller år idag!

Kram Linda

I dag har de haft uppochnervända dagen på dagis. Då har man pyjamas på sig och sitter på bordet och äter mat (eller under). Tomten kom med papparkakor och undrade om det fanns några dumma barn.

Olivia var eld o lågor! Snäll mamma som jag är tänkte jag spinna vidare på detta hemma. När jag lämnade Olivia sa jag:

-Hej, jag kommer inte och hämtar dig efter dagis idag! (skämtet gick hem, jag lovar)

Det som dock verkligen gick hem var middagen!

Vi gjorde i ordning ett glasståg. 1/2 liter jordgubbsglass, men kex till hjul, fyllt med godisråttor. Både Olivia och Noel var med och tillverkade.

Glasståget fick intas innan maten.

Vilken lycka! Jag var lycklig själv av att bara se dem. Tänk så lite bus som behövs för att göra totallycka.

Mitt tips: Gör en glassmiddag nån vacker dag, vad gör det?

Kram

bus-Linda

eller egentligen inte. Hemresan.

Med sista dagen i Budapest kom våren. 10 grader plus, sol, uppknäppt kappa.

Vi landade i Skavsta vid sju över sju (typ) på tisdagkvällen. Med lite tur skulle vi vara hemma till Desperate Housewifes! Vi hämtade våra solbrända väskor och gick ut genom dörrarna. Snö! Is! Mörker!

Det var i princip isbana på E4an och riktigt riktig otäckt! En flygbuss hade åkt av vägen och det blinkade blåljus till höger och vänster. Eszter hade tungan rätt i munnen och rattade oss så säkert som det bara gick. Var riktigt riktigt rädd! Inte ens Tina Turner skulle kunna köra på den E4an!

Efter en kort stund säger Eszter: "fan fan fan" En lampa har börjat lysa, oljelampan trodde vi. Bilen svarade inte riktigt på gas och broms. Ja, nu kändes det ju bättre!

Vi stirrade som vilda rådjur efter nästa avfart. Det dröjde inte så länge. Vi svängde av och stannade på första "stann-bara" stället. Ett församlingshus (guds hus). Eszter ringde och fick remote hjälp att meka lite under huven (såg enormt imponerande ut, tror det var kardanaxeln hon vevade på).

Det hjälpte inte.

Det lyser i ett hus och vi går in, där sitter ett gäng tanter och väver (s.k vävtanterna). Vi liksom lyser upp deras vardag med lite action!

Det konstateras att bilen är kaputt, men klarar sig till närmsta mack som ska ligga en dryg kilometer därifrån. Mona-Lisa rycker ut!

Mona-Lisa är helt enormt cool! Hon ser till det yttre ut som en vävtant, men liksom lyser av äventyrslust när hon får ta rygg på oss till OK-macken.

Vi säger till Mona-Lisa:

- Follow this car, what ever you do, don't let us out of sight (vi gör "I'm watching you")

Ingen kändes tryggare just då än Mona-Lisa. Hon skulle aldrig lämna oss, det kändes.

M-L lotsar oss till macken och till tryggheten. Aldrig förr har jag varit så glad att en bil gått sönder (förlåt Eszter!). Det MÅSTE ha varit en mening med detta. När vi efter mycket om och men några timmar senare blir hämtade av Eszters snälla pappa har det skett en lastbilsolycka längre fram och E4an är avspärrad. Jag tror det var bra att vi stod där vi stod! Och att Mona-Lisa satt och vävde just där hon gjorde.

Inte nog med detta, närmasta macken råkade ha E4ans bästa Latte!

Tack Mona-Lisa och vävtanterna!

Tack Eszters pappa!

Tack OKQ8 tanterna (de fick även dem lite action i vardagen och hjälpte oss att förbeställa 15 bullar till morgondagens vävträff)!

Tack, allra ödmjukast....

SATAN! vad hög Globen är!!! Sektion C-öst. Följ ramperna upp, och så nästa upp och så går du lite till och vips ser du skylten "C-Öst" - på ett trapphus.

Du går upp en trappa (i verkligen ett trapphus) och en till, och en till, och en till..... o.s.v När du knappt kan prata längre och låren värker, då är du framme.

Du som varit i Globen vet att själva trapporna vid stolarna är b r a n t a!

De känns ännu brantare när man är högst upp kan jag meddela.

När jag lotsat ner Olivia till säkerhet i stolen (jag gick baklänges ner framför henne och log tappert) kunde jag svimma lite för mig själv. Svindeln var öronbedövande (som man säger). Svetten rann i handflatorna.

Jag kollade över på andra sidan och insåg att det enda som höll vår sektion uppe, högst upp i Globen, var 4 stålrör. 4 stålrör! FYRA!

Olivia ville prata med mig, jag hörde ingenting. Jag sa:

- Vänta lite att prata med mamma, jag måste vara tyst ett tag.

Så var jag tyst ett tag och övervägde om vi skulle gå ner och sätta oss i en trappa. Jag övervägde om jag skulle ringa pappa, så han skulle få försäkra mig om att de 4 stålbalkarna kommer hålla (vi är ju ändå i SVERIGE och här beräknar man ju hållbarhet och besiktigar och kontrollerar). Jag såg mig omkring och konstaterade att det var rätt mycket barn. Barn är ju lätta. Så om denna sektion hade hållit hittills för alla feta hokeyfans (ursäkta) så borde den hålla för lite schlager-bruttor och deras söta små barn.

Jag bestämde mig för att ta sanningen i vitögat (heter så)!! Sa coolt till Olivia:

- NU kan du prata med mamma! och log (rätt stelt fortfarade, men ändå)

Sen hade vi kul! Jäklar vilken stämning! Jäklar vad kul det var att se allt live! Vi såg riktigt bra, där högst uppe i Globen. Satt rakt ovanför Green room och kunde se alla artisterna gjorde, och för dig som känner mig. Kändisar är nästan det bästa jag vet!

Vet också att Af Ugglas är en ny favorit! Coooool!

Tadada da da daaaaaaaaaaaaa *schlagerpose*

Linda