Då har man gjort det igen. Det var länge sen, ruskigt länge sen. Kan inte ens minnas när det var senast. Finlandskryssning. Ni vet lite halvt ofräscha hytter (med bäddmadrasser man inte vill se i dagsljus). Vi hade tex en gammal snus under en av sängarna. Det är väl ungefär vad man kan förvänta sig när de har 1 timme på sig att städa ur typ 1000 hytter. Men okej, det får man ta.

Vi hade ruskigt kul! EMD var ju med! Baby goodbye, baby farewell...

Vodka russsschian (svår att säga efter ett par).

Träffade en ruskigt rolig prick. Charles. Han påstod sig höra till EMD. Jag hittade honom i baren när han stod i sina Jöbackglasögon, kavaj och ja just ett ruskigt synfel som gjorde att han behövde vääldigt starka glas för hans ögon var lika stora som tefat. Charles står med panik i rösten och försöker beställa i baren.

- Daaarling, daarling säger han och viftar med sitt Master Card (gold)

Jag säger att han inte kan säga Darling till en finska bartender, det funkar liksom inte.

Jag fixar hans beställning, två öl till EMD och han bjuder på mina två Vodka Russschian.

Nu är ju inte jag den som är den så det blev fatöl. En tjej kommer fram till Charles och frågar om Charles fixat öl till EMD. Charles pekar något lättad på ölen på bardisken.

Tjejen:- EMD vill ha flasköl!!!

Charles stora ögon börjar flacka igen.

-Vi fixar det, vi fixar det, säger han.

Han bjöd in till deras VIP bord och efterfest med EMD.

Jag såg aldrig nåt VIP bord och efterfesten var iallafall inte jag med på.

Om Charles var på riktig eller inte vet jag inte. Men vad skönt det är med riktiga orginal som bara äääääääär!

Kraminen

Lindinen