eller egentligen inte. Hemresan.

Med sista dagen i Budapest kom våren. 10 grader plus, sol, uppknäppt kappa.

Vi landade i Skavsta vid sju över sju (typ) på tisdagkvällen. Med lite tur skulle vi vara hemma till Desperate Housewifes! Vi hämtade våra solbrända väskor och gick ut genom dörrarna. Snö! Is! Mörker!

Det var i princip isbana på E4an och riktigt riktig otäckt! En flygbuss hade åkt av vägen och det blinkade blåljus till höger och vänster. Eszter hade tungan rätt i munnen och rattade oss så säkert som det bara gick. Var riktigt riktigt rädd! Inte ens Tina Turner skulle kunna köra på den E4an!

Efter en kort stund säger Eszter: "fan fan fan" En lampa har börjat lysa, oljelampan trodde vi. Bilen svarade inte riktigt på gas och broms. Ja, nu kändes det ju bättre!

Vi stirrade som vilda rådjur efter nästa avfart. Det dröjde inte så länge. Vi svängde av och stannade på första "stann-bara" stället. Ett församlingshus (guds hus). Eszter ringde och fick remote hjälp att meka lite under huven (såg enormt imponerande ut, tror det var kardanaxeln hon vevade på).

Det hjälpte inte.

Det lyser i ett hus och vi går in, där sitter ett gäng tanter och väver (s.k vävtanterna). Vi liksom lyser upp deras vardag med lite action!

Det konstateras att bilen är kaputt, men klarar sig till närmsta mack som ska ligga en dryg kilometer därifrån. Mona-Lisa rycker ut!

Mona-Lisa är helt enormt cool! Hon ser till det yttre ut som en vävtant, men liksom lyser av äventyrslust när hon får ta rygg på oss till OK-macken.

Vi säger till Mona-Lisa:

- Follow this car, what ever you do, don't let us out of sight (vi gör "I'm watching you")

Ingen kändes tryggare just då än Mona-Lisa. Hon skulle aldrig lämna oss, det kändes.

M-L lotsar oss till macken och till tryggheten. Aldrig förr har jag varit så glad att en bil gått sönder (förlåt Eszter!). Det MÅSTE ha varit en mening med detta. När vi efter mycket om och men några timmar senare blir hämtade av Eszters snälla pappa har det skett en lastbilsolycka längre fram och E4an är avspärrad. Jag tror det var bra att vi stod där vi stod! Och att Mona-Lisa satt och vävde just där hon gjorde.

Inte nog med detta, närmasta macken råkade ha E4ans bästa Latte!

Tack Mona-Lisa och vävtanterna!

Tack Eszters pappa!

Tack OKQ8 tanterna (de fick även dem lite action i vardagen och hjälpte oss att förbeställa 15 bullar till morgondagens vävträff)!

Tack, allra ödmjukast....