I helgen har vi varit i Söderfors, Söderfors herrgård och firat min svärmor som fyllt 60 år! Vi hade strålande väder och med en badstrand nästgårds så var det givet att placera sig där! Följdaktligen är Per lite rödbränd (jag smorde mig faktiskt för att inte upprepa Kretas brännblåsa)Så, även fast jag vet att du inte läser min blogg...

GRATTIS BIRGIT

på

60 ÅRSDAGEN!!

Igår lärde jag mig nåt nytt! Om man är suppleant i en styrelse så betyder det att man är stand in för ALLA roller i styrelsen om någon hoppar av! Man kan alltså hux flux bli kassör i en förening med 54 hus! Som varje månad betalar sina avgiter till kassören, som varje månad får räkningar på fjärrvärme, vatten, el, kabel TV å gud vet vad.... Men det blir jag väl snart varse om eftersom jag just blivit: kassör.

Klirr i kassan

Linda 

Ikväll har jag haft smyckesvisning på dagis! Olivia följde naturligtvis med.

Det var riktigt kul och de blev lika förtjusta i smyckena som tidigare gäster.

Nästa gång är det Dalarnas och Martinas tur! Ska bli superkul! Särskilt som hon skulle bjuda på vin :-) ha ha...

Nu måste jag förtydliga några saker kring midsommardagen.

1. Det finns inga kort, inga

2. Det finns inga kort på badet, inga

Nu ska jag krypa upp i soffan med lite glass!

Trevlig onsdagskväll!

Kram

Linda

Stort grattis Lena på din födelsedag!!!

Fira med glans och glamour! (och gärna lite skumpa!)

KRAM!!!!

Midsommaren firades traditionsenligt i Dalarna.

Vi trotsade ihärdigt regn på midsommarafton och träffades som vanligt på bytorget för att:

1. Binda lövmattor

2. Göra midsommarstång (undertecknad snodde ihop den i regnet och det blev mer som en fågelskrämma)

3. Fika

4. Bymästerskap i yxkastning (typ alltid samma som vinner, men kul ändå!)

Sen blev det V-hyttan med stångresning, fiskdamm, traktor etcetra.

Kvällen firades hemma med buffe tillsammans med ett gäng grannar, trevligt!

På midsommardagen, efter ännu en stångresning i Norn (hur vackert som helst) och dans runt stången (heeela dansnumret, ALLA låtar) fick vi barnvakt i form av mamma och pappa och så begav vi oss till Lena & Niklas mysiga sommarstuga (jisses vilken lång mening)!

En mysig tillställning, med god mat och dryck (!) som avslutades med ett natta-dopp! DET är väl midsommar det!

Eftersom jag inte lyckats lära mig (tips please) hur man kommenterar bilderna man lägger in blir det så här:

Bild 1: Noel undrar när det kommer sluta regna...

Bild 2: Olivia på väg mot V-hyttan, (det har tillfälligt slutat regna)

Bild 3: No comments ;-)

Bild 4: Ja, på söndagen fick vi äntligen en riktig sommardag som vissa av oss firade genom att åka runt på gräsklipparen (utan att klippa gräset (=snäll morfar!!!))

Idag berättade Olivia uppspelt om en dagiskompis som hade haft med sig en RIKTIG mobil, med ljud och siffor, men man kunde inte ringa på den. Den hade tom minneskort! Ja en sån skulle man haft när man var 5 år!

Appråpå mobiltelefon. Jag var på Apoteket på lunchen idag och gick förbi Geab The Phonehouse. Jag har läääänge varit på jakt efter en mobil som kan ersätta min fosil till mobil.

Jag gick förbi, vände i farten och tänkte att jag kan ju alltid titta... Jag kom ut 10 min senare med en ny mobil!! Å den är så fin! Å den har blommor på sig!

Så jag kan bara avsluta detta inlägg i mobiltelefonens tecken med orden:

Ring klocka ring... (oj det var visst Nyårsfeeling och inte Midsommar!)

Tjuvstartar lite och önskar DIG en gla midsommar!

Kram Linda

Kollade just igenom bilderna som Olivia tagit själv, med sin kamera på Kreta.

Kolla bara! Hon är ju hur bra fotograf som helst! Tror jag överlåter kameran till henne i fortsättningen :-)

Kram

Linda

När jag ska göra något på egen hand får jag ofta kommentarer som:

"igen, du var ju nyss på xxx"

"kom ihåg att du är 36 år, inte 24"

"vad säger Per?"

När Per gör saker är det knäpptyst! På sin höjd säger man "vad roligt!"

Varför är det så? Är det så att det förväntas att man som mamma ska gå in i en självuppoffrande roll där man endast lever för sina barn?

Att det anses som fult att ha egentid som mamma?

Å varför anses inte samma sak gälla för pappan isåfall?

Jag tänker inte ens gå in på att mina barn betyder mest för mig i hela världen, men vad sänder man för signaler till sina barn om man inte har ett "eget" liv? Jag vill lära mina barn att bli starka, självständiga individer, som vet att de är älskade oavsett vad de gör. Inte att man måste foga sig i ledet, göra vad som förväntas för att inte "stöta andra". Att man måste "gömma sig" för att bli accepterad.

Jag tror de mår bra av att se att jag har egna intressen (fest eller inte) och att jag blir glad av mina intressen. Både att de ser att jag blir glad och att jag blir gladare som mamma.

Vill på inget vis peka finger till mina trogna läsare här, för jag vet att många av er tycker, och gör som jag. Jag får också många fina hälsningar och hejja-rop av er när något kul är på gång.

Se detta mer som ett debattinlägg... en fundering från en som trots att jag vet att jag inte gör något fel inte kan låta bli att bli ledsen för alla gliringar.

Kram

Linda - jag är inte bara mamma jag är Linda också :-)