Hade jag orkat ta fram kameran hade jag tagit ett kort på vår bokhylla i vardagsrummet. På den står en orkidé och en träskulptur från Thailand.

Jaha, varför vill du ta kort på det då? tänker du (kan läsa tankar)

Jo, för att DÄR STÅR INTE LÄNGRE ETT AKVARIUM!!!!   

I går sålde vi det till en söt liten familj som kommer ta bra hand om våra firrar och JAG BEHÖVER INTE MER STÄDA AKVARIUM 1 GÅNG I VECKAN!!! Inga mer sniglar, inga mer alger, inge mer fiskbajs.

För att få igenom saker har jag, sen jag fått barn, lärt mig att mutor är ett mycket bra verktyg. Sådeled kostade det mig 500 kronor att bli av med akvariet. Hon fick pengarna från försäljningen och är i skrivande stund iväg och köper ett spel till sitt Nintendo DS.

Älskar Nintendo DS! Nintendo DS bajsar inte. Nintendo DS har inga sniglar. Nintendo DS behöver inte städas.

En synnerligen Glad Påsk önskar jag dig   

Linda fisk-fri Schwartz

Har i helgen varit på min kusins 50-års fest på Brännö Värdshus (som hon äger) i Göteborgs skärgård. Nästa hela tjocka släkten var samlad. Det var sååå himla roligt att se alla. Några var det 10 år sen jag såg.

Egentligen kan man säga att hela resan var en guldkant, rätt uppenbart. Men ibland är det också de små sakerna som gör den här lilla extra njutningen, vardagslyxen. Som man måste stanna upp, bara ta in, och njuta av.

Dagens vardaglyx var idag när jag satt på flyget på väg hem (jag vet, att flyga flygplan är väl som vilken vardagspryl som helst).

Vi hade fått in en muffins och kaffe. Jag satt tillbaka lutad, njöt av min muffins och min kaffe som stod så snällt på det lilla flygplansbordet.

I raden bredvid satt en mamma som reste med sin 1,5 åring. Hon hade också fått en muffins och en kopp kaffe. Kaffet hade hon förutseende ställt på bordet bredvid. Barnen åt sin muffins med hängivelse tills mamman försökte sig på att börja ransonera muffinsen. Det lilla barnen blev vansinnig.

Mamman sitter med barnet i sitt knä, barnen skriker, ålar sig och sparkar med benen. Mamma har förutom barnen i sina armar också sin egen muffins i ena handen, en tom mjölkkartong + muffinsplats i den andra. Med allt detta i händerna försöker hon värja de små benen så att de inte skulle sparka ut kaffet.

Man skulle kunna kalla det skadeglädje, men jag väljer att kalla det för att jag lärt mig konsten att njuta av de små tillfällena, vardagslyxen.

Satt således och kollade på den stackars mamman, sippade på mitt kaffe och bara njöööööt. Sen halade jag upp min Amelia och läste lite.

Önskar dig minst en vardagslyx idag!

Puss & kram!

Melodifestivalen. Ett ganska laddat ord. Väcker omedelbara känslor hos de flesta tror jag. Antingen gillar man det. Eller så gillar man det inte. Eller så gillar man det, men gillar det inte.

För att fortsätta på senaste inläggetstema så tänkte jag gnälla på gårdagens final.

1. Var det de 10 bästa låtarna vi kunde få fram i Sverige?

2. Okej, det heter inte schlagerfestival längre, men inte heller balladfestival, eller mesfestival.

3. Varför tittar folk som tillhör kategorin "jag gillar det inte"?

4. Ännu mer, varför RÖSTAR folk som tillhör ovannämda kategori?

Det är enligt mig, punkt nummer 4 som gör att vi de senaste åren röstar fram i princip vad som helst. Nåt kul. Nån som egentligen varken är bra, har en bra låt eller en sportsmössa att vinna hela skiten. Nä, det är roligt att rösta på nån, som ett skämt, som haha! Pernilla Wahlgren ska minsann inte tro att hon är nån. Jag röstar på en liten fjant i röda basketdojjor som sjunger som en flicka på Gotlands visfestival typ.

Nu tycker jag inte att Pernillas låt var bra, den var astöntig. Men det hade inte spelat nån roll. Hon hade aldrig vunnit, så funkar inte svenska Jante-lagen.

Jag tror jag ska ställa upp nästa år! Det måste ju vara helt otippat att jag skulle kunna vinna. Alltså kommer jag att vinna!

Oslo (typ) HERE I COME!

Jag funderar på följande. Om man hela tiden måste intala sig att allt är så himla himla bra, är det då det? Eller gör man det av en rädsla att se sanningen i vitögat?

Gick en kurs på jobbet för 100 år sen. Ni vet en sån kurs när man skulle lära sig falla bakåt och lita på att kursdeltagarna tar emot en (why?!?!?! varför skulle jag lita på dem?? Har sett dem i 3 timmar)

Efter den kursen höll vi på med något, enligt mig, mycket påfrestande. Varje morgon, varje möte inleddes med frågan "Vad är nytt och bra i ditt liv?"

Sen laget runt.

Ingen motgång var för stor för att man inte skulle kunna hitta något som var positivt just denna dag.

Kanske hade din hamster dött på morgonen, men hey, vad gjorde det ifall busschauffören hade gett dig ett varmt leende.

I fall någon inte hade lust att var glad just den dagen och råkade säga nåt tråkigt, typ. "Så jäkla typiskt, idag när jag stod på busshållsplatsen och väntade på bussen åkte den bara rätt förbi! Inte nog med det, den stänkte upp -20 gradigt skitvatten på min nya jacka" Då skrek alla i kör "UPP UR GNÄLLDIKET!"

Så idag vill jag slå ett slag för GNÄLLDIKET! Det är så jäkla härligt att få gnälla!

Riktigt ösa ur sig allt elände ända ner ifrån tarmarna.

Ös ur dig! Se mitt kommentarsfält som dagens gnällbikt! Få se hur mycket gnäll vi kan samla ihop idag!

Här kommer mitt dagens gnäll:

Dagis är stängt idag, jag har sen länge tagit ledigt och skulle åka till Romme och åka skidor med barnen. Romme sket sig, då tänkte jag åka till Flottsbro. Flottsbro sket sig. Då tänkte jag gå till parken med lite picknic. Allt sket sig, för nu är jag hemma med feber och förkylning. Staaaaaaaaaaackars mig!!!!