Lite bilder från lördagens pepparkaksbak!

Olivia var jätte duktig och bakade så det stod härliga till. Verkligen stor skillnad mot vad hon kunde förra året :-)

Noel gjorde sitt bästa han med. Det blev mest så att han åt upp sin deg, men kul hade han!

Och alltså hade jag det med!

Vi komma, vi komma från pepparkakeland... tra la la

Igår var jag hemma hos mina föräldrar på släktmiddag. Vi skulle fira min faster Marit som ska fylla 50 snart! Noel är förkyld så Per stannade hemma med honom.

Mamma hade pyntat med massa ballonger, girlanger och kort på Marit, superfint! Vi drack champagne, laxbakelse till förrätt och köttgryta till varmrätt med fint vin. Kandelabrarna var tända och servetterna låg prydligt i våra knän.

Runt bordet var alltså mamma, pappa, Jugge (min farbror), Marit (min faster), jag och Olivia.

Har ni insupit stämningen nu? Vi sitter alltså där och äter och insuper vinet när någon plötsligt börjar tala om leken "ett skepp kommer lastat". Inte nog med det, rätt var det är sitter vi där runt borde och LEKER just ett skepp kommer lastat. Jugge och pappa hittar på svåra ord (som inte jag begriper, med det gör inget för man behöver bara kunna höra sista bokstaven). Mamma hittar på ord som "anus" och "pipp" (ja, ibland faller inte äpplet långt från trädet). Marit är förskolelärare och försöker variera sina ord så de ska sluta på olika bokstäver. Mina slutar alltid på s, för att göra det svårt för Jugge som sitter efter mig.  Vi leker länge! Ända tills mamma åker ut för att hon fuskar (äppelträd igen?) och sen åker Marit ut för hon lastat sitt skepp med tegelbruk. Pappa och Jugge säger att det inte finns nåt sånt, och om det fanns så sjönk henns skepp då.

Olivia var såklart nöjd och öven om leken kanske (?) började för hennes skull så vet i sjutton hur vi kunde leka den så länge...

Så prova! Ett skepp kommer lastat har iallafall inte jag lekt sen jag var liten, men helt klart - en underskattad lek!

Kram Linda (slutar på a, nästa blogginlägg måste alltså börja på a)