Dagen har roat oss med ett pass på Hoppis & Skuttis. Jag var bl.a en j ä t t e stor spindel som med yviga rörelser klättrade upp för trån. Jag var också ute och simmade och blev uppäten av hajar (du vet, å mamma haj.. å pappa haj...)

Sen var det 2-års kalas för kusin Hugo. Mysigt att träffa familjen och både få äta en fantastisk kladdig kladdkaka (min stööörsta last) och snosa på en 1-månaders bebis!

När vi kom hem kollade jag och Olivia på Singing Bee. De tävlande fick frågan vilken låt eller låttext som var den konstigaste de kände till.

En svarade "i dina guldbruna ögon... så blå kan de aldrig mer bli" (bra! på riktigt)

Olivia frågade mig vilken den konstigaste låten jag kände till var. Jag blev ställd och funderade och funderade...

Olivia tröttnade på att vänta på mig och frågade om jag ville veta den konstigaste låten hon visste. Det ville jag förståss.

Det var Kalle Anka satt på en planka, ropade så här. Mamma! Pappa! Se så stor jag är!

Jaha, sa jag och låtsades fnissa lite (fattade inte riktigt vad som var konstigt)

-Vet du varför? frågade Olivia

För att en anka har ju ingen människa-mamma och pappa!

Underbart!

Kram

Linda