Idag var det 6:e gången jag lämnade Olivia & Noel på dagis. Har jag fått rutin? neeeeeej! Fy vilka hemskt stressiga mornar det är!

Olivia har kommit in i (varit ett tag) nåt slag slow-motion-stadie. Allt måste gåå jääätttteeee lååååångsaaaaamt och göras med yttersta noggranhet. Dessutom är det massa andra jätteviktiga saker som kommer ivägen hela tiden. En tom pappersrulle som står på handfaten, ja den måste ju blötas och kan man dricka ur en sån? Vet inte, men det måste ju provas. Blöta ärmar, blött golv, blöta strumpor - byta kläder, torka golv, fortsätta försöka komma iväg.

Jag känner mig som värsta tjatmaskinen. Skynda, kooom nu, inte nu, vi hinner inte, nu är det bråttom, skynda skynda.

Mitt i allt springer Noel som än inte utvecklat sina påhitt så mycket. Hans består av att jag säger: - Kom Noel, så bortar vi tänderna.

Då lyser det till i ögonen och så springer Noel iväg och jag ska försöka fånga honom. JÄTTEroligt!

Ja, lämningen är ju sen en sak i sig, men den tar vi sen för nu är min lunch slut och jag ska göra lite nytta!

kram

tjatmoster