Vi har kämpat för att lära Noel att säga "förlåt", när han t.e.x slagit Olivia. Han har vägrat...

Nu har det släppt! Och nu ber han om ursäkt för allt möjligt, hela tiden. Urskiljningslöst och ohämmat.

"låt mamma, itte meeenin" (förlåt mamma, inte meningen) är nog den fras som går varmast här hemma.

Han har också blivit riktigt artig. "Tack maten, den goooo". Torkar man av honom efter maten säger han "Tack! mamma"

I går slog han på stort. Jag har lärt honom att säga "oj, förlåt! Jag rapade!" när han rapar (jag veeet... sånt jag tycker är kul). Så när vi sitter och äter i går kommer han på den fina tårtan han gjort och vill börja äta den.

Jag: Vi väntar med den tills efter maten

Noel: "Låt mamma, itte meenin. Oj, låt ja aaapade" (fast han inte rapade)

Okej.. erkänner, han låter lite kuvad. Så varför inte löpa hela linan ut? Jag har nu även lärt honom:

"Ursäkta min existens", låter ungefär så här "utätta min ettitent"

Förlåt!

Linda