Ni som känner mig vet att jag är maniskt rädd för hajar. Det är min skräck!

Och titt som tätt får jag bekräftat att min rädla är befogad!

Alla vet att det finns hajar i havet. Punkt. Men det inte alla vet är att haven sitter ihop (ja, det kanske alla vet) så att en haj KAN simma från Australien till t.ex Arholma. Om den vill. Och vad vet vi om vad hajar vill?

Något jag också alltid vetat är att en haj KAN råka komma in i en pool. Ja, det kan faktiskt hända.

Min teori har varit att den kan råka komma in genom ventilation och avlopp. Men när jag såg på CSI härom månaden såg jag att de kan också komma in genom t.ex sabotage. Att hotellägaren bredvid vill skapa dålig publicitet genom att släppa in en haj i hotellgrannens pool på natten.

Man kan alltså aldrig vara säker! Den största risken är iallafall såklart om man badar i havet i när man är på solsemester.

Jag brukar då se till att aldrig gå särskilt långt ut, och att se till att alltid ha en gäng turister (som jag inte känner och alltså kan offra) FRAMFÖR mig, alltså som en mänsklig mur av hajskydd. Kommer hajen, måste han först äta upp de okända turisterna, innan han kan ge sig på mig.

Döm av in förskräckning (det heter så) när jag läser i Aftonbladet (trovärdigt) att antalen hajattacker ÖKAT 2010. men 25%. Ja, de oförklarliga attackerna i Egypten ligger bakom den ökade statistiken. Och var är vi då på väg undrar jag med skräck i mina ögon? Och jag som dessutom ska åka till Egypten. Och min pappa som dessutom envisas med att han ska snorkla då.

Till honom och till er andra vill jag höja ett varningens finger och citera Aftonbladet:

"– Faktum är att när man badar i havet så ger man sig ut i vildmarken. Du besöker en främmande miljö, och det är inte en situation då du är garanterad framgång"

Scenen:

Vi sitter runt middagsbordet och Olivia berättar vilka ord hon lärt sig på engelskan idag.

Dialogen:

Noel: Itiputibala makie kialois maifljai lfjjail (pratar helt obegripligt och gestikulerar vilt)

Olivia: Jag hör inte vad du säger när du pratar med mat i munnen!

(Nu var det inte det som var problemet, Lindas anm.)

Noel: Jag pratar franska!

Olivia: Vad säger du då?

Noel: Hör du inte?

Olivia: Nej

Noel säger en harang igen och gestikulerar på samma sätt.

Olivia: Men vad säger du då?

Noel: Du kan väl se?

Olivia: Nej!

Noel: Åhhh! Jag säger igen då, för fjärde gången!

Och så pratar han vidare på franska...

Je ma kruuumuuur

Linda

Idag är det fredag och jag är leeeedig!! Har föräldraledigt och tänkte ta det några fredagar här under vintern. Det är så himla skönt! Jag som alltid lider av dåligt samvete, mår mycket bättre när jag får tanka på barnen under en riktigt långhelg. Då blir de stressiga veckorna, när man knappt träffar barnen om dagarna, lite lättare att ta.

Jag har inte ännu bestämt vad vi ska göra idag, jag och Noel. Olivia går ju i skolan så henne får jag inte hämta hem förrens lite senare.

Till att börja med ska jag gå och fixa en kaffe!

Ha en bra fredag!

Kram

Linda

Har varit hemma och vabbat (vård av barn) i veckan. Efter ett tag kan det bli problem med underhållning. Som vuxen har man också en egendomlig vilja att barnen ska få komma ut lite varje dag.

Min lille löste allt på ett mycket bra sätt. Han hittade SVT play när han spelade på Bolibompawebben och satte på sitt favoritprogram, Richard Scary.

Han klappar sina små händer i förtjusning och utbrister:

- Man får frisk luft när man gör så här! (luftdraget av handklappningen)

Så! Allt var plötsligen löst. Underhållning OCH frisk luft! Kan inte bli bättre!

Kram

Linda

iPad eller bloggplatsen.se?!?! Det går inte att skriva snygga inlägg på iPad! Fy skäms!Arg Linda

Tack Martina för det enkla kakreceptet du mailade! Det blev succé både hos mig och barnen!

Noel som både hostar och snorar fick baka en en egen sort med smördeg (ibland är jag smartare än smartast!)

Och tack Linda för att du roat barnen så bra idag! *klappar mig själv på axeln*

Kram

Linda-the-cookie-master

En morgonblogg är det inte ofta man hinner med på en måndag! Vanligen är måndagsmornar fyllda med påklädning, tandborstning, gympapåsar, frukt... STRESS!

Men idag är det annorlunda. Nästan som jag låter lite glad när jag säger att jag sitter i soffan, med datorn i knät och lyssnar till ljudet av Bolibompa.

Bredvid mig sitter en febrig liten Noel.

Olivia var så ledsen över att behöva gå iväg när vi skulle vara hemma. Svag som jag är halade jag fram en muta. När jag har hämtat henne ska vi baka kakor!

De du skickade recept på Martina! Lät smarriga (och enkla, vilket jag gillar)

Lägger ut bildbevis sen, lovar!

Tänker också passa på att ta tillfället i akt och sprida att vi ska sälja vår fina lilla Nissan MIcra. Så om du är intresserad, eller känner nån som letar efter en liten bil som är billig i drift, hör av dig!

Kram

Linda

Ibland (eller alltid?) får man käka upp allt man sagt, och det med råge!

I går, när min 3-åring nog sig ett äpple, så pillade han av det lilla klistermärket som sitter på äpplen ibland (varför?) och la på köksbordet.

Jag: Det där får du allt slänga det i soporna själv?

Noel: Jag orkar inte!

Jag: Men då får ju jag göra det, det är ju inte rättvist

Noel: Jag får göra ALLT!

Jag fnissar lite för mig själv och hjälper honom att skölja och torka sitt äpple. Jag ber honom kasta pappret i papperkorgen.

Noel: ÅH! Men jag får springa fram och tillbaka, fram och tillbaka som en liten apa!

Ups... känns som om jag kan ha sagt det nån gång...   

Uh uh uh (eller vad nu en apa säger?)

Linda