Att vara glömsk är inte kul! Det ironiska är att jag är glömsk för att jag har så mycket att tänka på. Och för att jag har så mycket att tänka på, så glömmer jag hälften och får då ÄNNU mer att tänka på. Och så håller det på..

En vanlig morgon kämpar jag för att komma ihåg att klä på mig, packa jympapåsar, borsta hår, packa ryggsäckar med frukt, ta med en viktigt papper... und so weiter..

När jag sätter mig i bilen kommer jag på att jag glömt vantarna, får gå in igen (ok, för jag har ju inte hunnit så långt)

När jag lämnar på skolan kommer jag på att jag glömt överdragsbyxorna, får åka hem igen (nu börjar det bli rätt störande för det är en bit hem)

När jag kommer till dagis kommer jag på att jag glömt plånboken, får åka hem igen (nu är det EXTREMT irriterande efter som det är BRA bit hem)

Kommer slutligen till jobbet för att upptäcka att jag glömt datorn hemma, får åka hem igen (och nu är det så irriterande att man bara ger upp och lägger sig platt och låter en taxibil köra över en)

I går morse hade jag en riktigt bra morgon! Hade fått klart både mig och barnen i tid och viftade ut barnen ur huset, famnen full med frukt, överdragsbyxor, datorer, papper,  vantar och gympapåse. Noel står i dörröppningen och vägrar gå ut.

Jag hade då bara glömt:

1. Noels skor

2. Min plånbok (som jag upptäckte vid skolan, vilken bara är katastrof 2 på skalan)

Kram

... Linda? vad det så?